Hej på er!

I mitt tidigare inlägg skrev jag om att jag nu äntligen kan börja se positivt på saker i mitt liv igen efter en lång tid påverkad av stress och tristess, och häromdagen blev jag utmanad av @linneahedberg att lista 5 positiva saker i mitt liv, något som jag tror att vi alla skulle behöva göra oftare för att på
sätt uppskatta det vi har här i livet.
Det är också på så sätt vi kommer kunna glädjas och vara tacksamma
över det vi har och har åstadkommit.
Jag kommer lista fem saker som jag är så oerhört tacksam över, saker som
får mig att bli glad och som får mig att må bra.

Min familj

Att få in gå i en stor härlig familj är något som en del tar förgivet och något som en del drömmer om.
Jag har turen att få ingå i stora härliga familjer på så olika vis.
Familj för mig är naturligtvis mina föräldrar och mina syskon. Vi kommer inte alltid överens,
vi tycker oftast väldigt olika, men vi har varandra.
Vi finns för varandra och ställer upp för varandra, vilket även jag ibland kan ta förgivet.

Sedan har jag mormor och morfar, mitt absolut heligaste och mina bästa vänner sedan barnsben.
Vi har alltid gjort saker tillsammans, vi har alltid bott nära varandra och vi har alltid
inspirerats av varandra. Vi har en gemenskap som jag har med ytterst få personer i min närhet,
och jag kommer alltid gör allt för dom.

Som jag tidigare skrev om har jag för första gången blivit sambo.
Jag och min älskade Rasmus bor tillsammans i vår lilla etta på Lidingö.
Här har vi en vardag tillsammans, ett boende tillsammans, ett liv tillsammans.
Det som jag älskat mest med Rasmus från första gången vi träffades, är att han lärt mig hur fint och underbart livet kan vara. Hur roligt och lätt saker kan kännas när man har någon vid sin sida.
Att jag dessutom blir översvämmad av en enorm kärlek är något som får mig att bli mer och
mer kär för varje dag som går.
När jag blev en del av Rasmus liv för lite mindre än ett år sedan, har jag fått många nya fina vänner och bekantskaper. Bara en sådan sak att få bli en del av Rasmus stora roliga, knasiga och underbara familj. Dessa fina personer har också kommit att bli familj för mig.

När jag träffade Rasmus var jag väldigt tydlig med en sak, mina vänner är något av det bästa och finaste jag har. Mina vänner är som olika små familjer för mig. Vi har olika band till varandra och vi har alltid otroligt kul tillsammans.Vi finns till för varandra och delar glädje, sorg och upplevelser tillsammans.
Ur detta har jag även fått en egen liten bonusfamilj som jag är evigt tacksam för.

Stockholm

Som liten grabb i Norrland var min enda dröm att få flytta till Stockholm.
Jag trivdes aldrig särskilt bra i Norrland, främst då jag inte ansåg mig passa in i den norrländska kulturen.
Sakta men säkert började jag tappa det dialektala, något som var ett av många steg i att försöka
sudda ut det som kunde knyta mig till Norrland.
Jag började söka upp bostäder i Stockholmsområdet på olika mäklarsajter, varav jag
sparade bilder från vissa annonser.
Dessa bilder hade jag framför mig när jag pluggade, vilket fungerade ungefär
som ett slags lockbete eller snarare en typ av motivation.
Tänk om jag idag hade kunnat tala med den jag var då. Tänk om jag kunde berätta att jag faktiskt kommer att bo i Stockholm och ha ett liv där.
Förmodligen hade jag nog himlat med ögonen och tänkt ”yeah right”, men nu bor jag faktiskt här.
Efter alla dessa år av längtan har jag äntligen nått mitt mål.

Min debatt

Om jag nu får fortsätta att ge mig själv en klapp på axeln, skulle jag vilja nämna den debatt
som jag drog i gång i början på året.
Anledningen till att jag tog ton i den debatten var helt enkelt på grund av att jag hade tröttnat.
Jag hade tröttnat på att dagligen motta hat och hot på grund av min sexuella läggning.
Jag hade tröttnat på att personer i min närhet blev behandlade illa, enbart för att dem kände mig.
Jag sa på skoj till mina vänner att ”Ifall jag får ett hat meddelande till, då kommer jag kontakta
media eller något”, och så en dag hände det.
Jag fick det där ytterligare hatmeddelandet som fick mig att sätta ned foten.

Jag skrev en insändare till vår lokaltidning där jag berättade om hur min situation sett
ut de senaste 6 åren.
Något som jag inte räknade med var den enorma spridning som min insändare fick.
Jag såg hur min insändare delades i olika Facebook grupper,
folk debatterade, talade för och emot.
Om jag ska vara ärlig så var det ganska mäktigt och se hur min text, min berättelse om min sanning, skapade denna debatt i min hemkommun Kramfors.

Men att jag tog det steget, att jag vågade skriva som det var, det är något som jag idag är oerhört tacksam för. Inte enbart för min egen situation, utan för att jag får vara med och göra en förändring för kommande generationer i Kramfors.

Den 29:onde September

Under gårdagen meddelade regeringen att deltagarbegränsningarna som införts,
till följd av Corona, tas bort. Detta besked var något som gjorde mig oerhört glad.
Ni tänker säkert att detta gläder mig för att jag skall kunna få gå på festivaler och föreställningar igen? Men det är inte det som gör mig glad.
Det som gör mig glad är att jag kan börja ge mig ut och föreläsa, en dröm
som jag haft under en längre tid.
När jag nu tagit ton i en oerhört viktig debatt, ser jag min chans att kunna nå ut med
budskapet om allas lika värde till många fler i vårt avlånga land.
Jag har därav meddelat att jag från och med idag tar emot bokningar via mejl.
Jag är verkligen taggad på denna höst, och jag hoppas att just vi ses.

Livet

Här har vi en punkt som de flesta tar för givet.
De flesta tror att livet handlar om räkningar, middagsrecept, veckohandling.
Men faktum är att livet handlar om här och nu. För livet pågår här och nu.
Vi är huvudpersonerna i vårt liv och det är vi som avgör hur handlingen skall te sig.
Ernst Kirchsteiger sa en gång att
”Jag undrar egentligen vad vi spar all vår tid till. Det är inte som att du får en pott i slutet på livet. Grattis du har sparat ihop tio år, nu får du leva tio år längre, utan livet pågår här och nu..”

Min tacksamhet över att faktiskt få vara en del av livet, att jag har fått turen att få leva, den är oändlig.
Nu önskar jag att du som läser detta tar ca 5 minuter, sätter dig ned och listar 5 positiva saker i ditt liv. Livet handlar som sagt inte om hur du har det, utan om hur du tar det, och livet är skört, så varför inte göra det bästa utav det.

Kramar från Dahlle

Hej på er!

Först och främst vill jag tacka er för all fin respons, fina ord och kärlek från igår.
Jag tror inte att ni förstår hur glad jag blir och hur mycket ni betyder för mig.
Ända sedan jag i Januari valde att gå ut i media och berätta om de hat och hot jag fått på grund av min sexuella läggning, har jag mötts av en oerhört kärleksfull respons från alla er, vilket jag är oerhört
tacksam över.
Det är för er som jag gör detta, och ni gör det möjligt för mig att kunna utföra det också.
Ni är så värdefulla för mig.
Tack.

Men från det ena till det andra.
Det är nu som jag tänkte skriva och berätta om vad jag gör på dagarna.
Berätta om hur mycket jag har att göra, berätta om mina rutiner i vardagen, men det får jag spara till senare då min verklighet tyvärr är en helt annan.
Jag är för första gången på fem år utan jobb.
Vanligtvis har jag studerat under vinterhalvåret och jobbat under sommarhalvåret, ett system
som nu rubbats.

Stressen och tristessen över att inte ha ett jobb, har sakta men säkert ätit upp mig under de senaste veckorna, och jag märker hur mycket jag påverkats av detta.
Vardagliga saker som att handla, duscha och köra bil har blivit antingen svårare eller tagit mer tid ifrån mig, detta på grund av att jag får svårt för att fokusera.
Att hamna i situationer där det finns mycket folk och ljud har aldrig tidigare påverkat mig, förens nu. Jag blir stressad, får tunnelseende och jäktar mig igenom situationen.
Allt detta, som konsekvens av att gå hemma i min ensamhet, oroad över ekonomi, arbete och framtid.

Men det som påverkat mig allra mest är nog ensamheten om dagarna.
Jag som alltid jobbat med människor och som är van att alltid ha folk runt omkring mig, har helt plötsligt bara TV:n och några växter som sällskap.
Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle påverkas så negativt av att bara gå hemma.
Jag har under större delen av pandemin haft hemma studier fram till min student i våras, men jag reagerade inte på samma sätt på den ensamheten som denna.
Det är först nu, X-antal veckor senare, som jag faktiskt kan börja se positivt på saker igen.
Det är först nu jag börjat landa i min situation, det är först nu som jag hittat motivationen till att ändra den, och det är först nu som min stress och tristess börjar packa sina saker för att ge sig av.

En av mina tre underbara svägerskor har tyvärr blivit sjukskriven på grund av en skada i menisken, något som naturligtvis är oerhört tråkigt för henne.
Men tack vare att min svägerska, @linneahedberg , blev sjukskriven och tack vare att vi bor i samma trappuppgång, har vi kunnat ge varandra sällskap om dagarna. Jag har fått någon att handla med, någon att fika med och någon att prata strunt med mitt i denna otur som vi båda står i på olika vis.

I denna stund sitter vi mittemot varandra jag och Linnea.
Vi skriver på våra bloggar, dricker kaffe och surrar som bina om sommaren.
I denna stund sitter jag även och planerar inför kommande arbeten.
Så på sätt och vis så har jag ganska mycket och göra trotsallt.
Jag har några småjobb här och där, plus att jag har olika projekt som jag jobbar med.
Och detta tack vare den debatt som jag tog ton i, men framför allt tack vare er.
Jag tror inte att alla dessa olika dörrar av roliga projekt öppnats om det inte vore för
ert stöd och er respons.

Nu blickar jag framåt, och jag hoppas att jag inom de kommande dagarna kommer kunna berätta för er om vad som komma skall i helgen!
Jag har lärt mig så mycket av allt som hänt de senaste veckorna, och nu kommer jag gå ALL IN för att fånga upp mina rutiner och landa i vardagen.

Kära läsare, kom ihåg att livet handlar inte om hur du har det, utan om hur du tar det.

Kramar från Dahlle

Hej på er, nya och gamla läsare!

Som ni ser är vi denna gången på en ny bloggportal, vilket för mig känns oerhört spännande!
Mitt senaste blogginlägg, som jag gjorde på min förra bloggportal, skrev jag i Januari (!!). Och vad har då hänt sedan vi sågs sist?
Ja här har det hänt en hel del. Jag bor inte längre kvar i Norrland, då jag och min älskade äntligen flyttat in i våran lägenhet på Lidingö, och här stormtrivs vi verkligen!
Känns fortfarande så underligt att JAG faktiskt bor här. Sedan jag gick i femte klass har jag drömt om att få flytta till Stockholm. Mycket pågrund av att jag aldrig känt mig hemma i Norrland. Visst, Norrland har sin charm med sin underbara natur, men det räcker inte för mig. Jag kan inte bo på en plats enbart för att den är fin, jag vill bo på en plats där jag känner mig trygg och där jag känner mig hemma, vilket jag verkligen gör i Stockholm.

Men hur hamnade vi på Lidingö?
Min pojkväns bror bor tillsammans med sin sambo i en underbar lägenhet på Lidingö, och när en underbar liten etta blev till salu i samma lägenhetshus, kände både jag och Rasmus (min pojkvän) att det inte kan bli mer lyxigare än så. Förstå vad härligt och mysigt att ha så nära till svåger och svägerska!!
Vi bestämde oss då för att lägga ett bud på lägenheten, ett bud som vi också vann budgivningen med. Helt fantastiskt!!
Nu har vi snart bott här i en månad, och vi har fått till det så mysigt här hemma!
Trots att vi bor litet, älskar jag att gå runt här hemma och bara njuta av att ha ett eget hem, som jag dessutom får dela med den finaste personen jag känner. Men självklart är jag oerhört nervös inför mitt nya liv som sambo, framförallt då jag misstänker att jag kanske inte är så lätt att leva med alla gånger. Men samtidigt älskar jag att lära mig nya saker om livet och om mig själv.
För livet handlar inte om hur du har det, utan hur du tar det. Och jag tänker gå in i detta nya kapitel med ett stort leende.

Nu väntar ett nytt härligt kapitel i livet här i Stockholm, och jag hoppas att ni vill följa mig på min resa här i "storstan".
Jag önskar er allt gott!

Kramar från Dahlle