KÄRLEKSFÖRKLARING OCH EN HÄLSNING FRÅN MITT INNERSTA

Hej på er!

Först och främst vill jag tacka er för all fin respons, fina ord och kärlek från igår.
Jag tror inte att ni förstår hur glad jag blir och hur mycket ni betyder för mig.
Ända sedan jag i Januari valde att gå ut i media och berätta om de hat och hot jag fått på grund av min sexuella läggning, har jag mötts av en oerhört kärleksfull respons från alla er, vilket jag är oerhört
tacksam över.
Det är för er som jag gör detta, och ni gör det möjligt för mig att kunna utföra det också.
Ni är så värdefulla för mig.
Tack.

Men från det ena till det andra.
Det är nu som jag tänkte skriva och berätta om vad jag gör på dagarna.
Berätta om hur mycket jag har att göra, berätta om mina rutiner i vardagen, men det får jag spara till senare då min verklighet tyvärr är en helt annan.
Jag är för första gången på fem år utan jobb.
Vanligtvis har jag studerat under vinterhalvåret och jobbat under sommarhalvåret, ett system
som nu rubbats.

Stressen och tristessen över att inte ha ett jobb, har sakta men säkert ätit upp mig under de senaste veckorna, och jag märker hur mycket jag påverkats av detta.
Vardagliga saker som att handla, duscha och köra bil har blivit antingen svårare eller tagit mer tid ifrån mig, detta på grund av att jag får svårt för att fokusera.
Att hamna i situationer där det finns mycket folk och ljud har aldrig tidigare påverkat mig, förens nu. Jag blir stressad, får tunnelseende och jäktar mig igenom situationen.
Allt detta, som konsekvens av att gå hemma i min ensamhet, oroad över ekonomi, arbete och framtid.

Men det som påverkat mig allra mest är nog ensamheten om dagarna.
Jag som alltid jobbat med människor och som är van att alltid ha folk runt omkring mig, har helt plötsligt bara TV:n och några växter som sällskap.
Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle påverkas så negativt av att bara gå hemma.
Jag har under större delen av pandemin haft hemma studier fram till min student i våras, men jag reagerade inte på samma sätt på den ensamheten som denna.
Det är först nu, X-antal veckor senare, som jag faktiskt kan börja se positivt på saker igen.
Det är först nu jag börjat landa i min situation, det är först nu som jag hittat motivationen till att ändra den, och det är först nu som min stress och tristess börjar packa sina saker för att ge sig av.

En av mina tre underbara svägerskor har tyvärr blivit sjukskriven på grund av en skada i menisken, något som naturligtvis är oerhört tråkigt för henne.
Men tack vare att min svägerska, @linneahedberg , blev sjukskriven och tack vare att vi bor i samma trappuppgång, har vi kunnat ge varandra sällskap om dagarna. Jag har fått någon att handla med, någon att fika med och någon att prata strunt med mitt i denna otur som vi båda står i på olika vis.

I denna stund sitter vi mittemot varandra jag och Linnea.
Vi skriver på våra bloggar, dricker kaffe och surrar som bina om sommaren.
I denna stund sitter jag även och planerar inför kommande arbeten.
Så på sätt och vis så har jag ganska mycket och göra trotsallt.
Jag har några småjobb här och där, plus att jag har olika projekt som jag jobbar med.
Och detta tack vare den debatt som jag tog ton i, men framför allt tack vare er.
Jag tror inte att alla dessa olika dörrar av roliga projekt öppnats om det inte vore för
ert stöd och er respons.

Nu blickar jag framåt, och jag hoppas att jag inom de kommande dagarna kommer kunna berätta för er om vad som komma skall i helgen!
Jag har lärt mig så mycket av allt som hänt de senaste veckorna, och nu kommer jag gå ALL IN för att fånga upp mina rutiner och landa i vardagen.

Kära läsare, kom ihåg att livet handlar inte om hur du har det, utan om hur du tar det.

Kramar från Dahlle

Gillar

Kommentarer